Britt-Marie var här =D

Heisann. Så langt har jeg vært på introduksjonskurs og deretter har jeg ventet og i morgen skal alt med ny praksis begynne. Jeg er fortsatt usikker fordi det er så mye nytt og annerledes og det virker som om det er så mye mer regler og systemer enn alt jeg har gjort før, dessuten liker jeg ikke å være dårlig på noe og det er ekstremt få ting jeg er god på fra begynnelsen. Men på den annen side, det er kantine med billig mat og te og appelsinjuice og aviser lett tilgjengelig, det er trivelige folk som sikkert vil ta meg og de andre som skal ha praksis godt i mot og jeg skal gi det to uker og prøve å få ordnet det til slik at jeg fortsatt slutter tidlig nok på torsdager til å dra til faren min og fortsatt får dratt på kafé og skrevet på historier og lest masse bøker. Og om to uker når jeg har teaterplan klokka 18:00 på en fredag vil det sikkert være mulig å ordne så det går i orden også. 

Nok om det. Fin ting: jeg har fått skrevet minst 1000 ord på gotisk barnebok-prosjektet mitt hver dag i oktober. Og det føles en del som om ordene må presses frem, men jeg prøver, jeg skriver og det er det viktigste. Og ellers planlegger jeg Nanowrimo og lytter til musikalmusikk og leser og finner på fine ting og det er jo gøy. Men nå tenkte jeg først å poste dette: 

Dette bildet skyldes så klart at jeg har lest elskepåbrilliante svenske boka som jeg elsket og som jeg nå skal bruke resten av dette innlegget på en anmeldelse av. Deretter kommer nok neste blogginnlegg enten fredag eller lørdag. Vi bables og god fornøyelse!

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

 

I fjor leste jeg «En mann ved navn Ove» og ble helt betatt siden det var noe av det fineste fine. Så leste jeg i våres «Mormor hilser og sier unnskyld» og «Saker min son behöver veta om världen» av samme forfatter og begynte å følge Fredrik Backmans blogg på nettet og ååå, jeg elsker liksom alt han skriver. Jeg har fått tak i autografen hans i tre bøker nå av ymse grunner, jeg syns alt er så morsomtristkloktnaivtvakkert som det kan få blitt og nå har han i Sverige gitt ut en ny bok ved navn «Britt-Marie var här», en bok jeg selvsagt forhåndsbestilte og som jeg de siste dagene har kost meg skikkelig med.

En roman om förälskelse, andra chanser och att sparka på det som rullar.

Britt-Marie är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafru, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat litet samhälle vid en väg där allt utom den ölstinkande pizzerian är nedlagt eller till salu. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte början på en underbar vänskap.

Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarie finns det ingen återvändo.

Britt-Marie var här är en kärlekshistoria och en kärleksförklaring. Om en kvinna som väntat ett helt liv på att hennes ska börja, och om samhällen vid vägar där fotboll och pizzerior är det sista som överger människorna.

Slik beskrives denne nydelige boka på Goodreads og dette var en av de herlige leseropplevelsene der man er veldig sikker på at det vil falle i smak og så gjør det akkurat det så det ljomer. Denne boka passet videre veldig godt siden den ble lest mens jeg var i en litt overfølsom periode og dermed følte alt som hendte veldig sterkt. For det er så sårt og jeg elsker skrivestilen til Fredrik Backman og det er så klokt og smart og morsomt og ja, denne boka var direkte perfeksjon som leseropplevelse.

Og det er noe med det at med de beste bøkene så leser man seg selv inn i historien og jeg forsto Britt-Marie så godt. For det hun ønsker aller mest av alt er å sette spor, at noen skal vite at hun har vært der og dette ønsket er det lett å relatere seg til. Videre handler denne boka om ønsket om å holde på det som har vært trygt og rutinepreget i så mange ord, samtidig som man også sitter litt på enden av stolen og venter spent på at ens liv skal begynne og det er også en følelse jeg forstår. Og ååå, jeg ble minst like glad i Britt-Marie som Ove og mormor og Elsa fra Backmans tidligere bøker og det til tross for at Britt-Marie ikke egentlig gjør det beste førsteinntrykket. Hun er veldig ordentlig og omstendelig, særdeles passivt aggressiv uten å se det selv og i grunnen ganske irriterende mye av tiden, men samtidig så er det mye av sjarmen. For mens man irriterer seg så ser man også hvor det kommer fra og skjønner fort at Britt-Marie er så veldig mye mer enn det man først tenker.

Og jeg elsker stemningen og hvordan dette også på veldig mange måter er historien om en finanskriserammet småby som tar igjen det de mangler av penger med et stort hjerte for de som bor der og for fotballen. For øvrig, angående det med fotballen. Jeg har aldri helt forstått meg helt på fotball. Men i denne boka er fotball hjertet i historien og jeg forstår kjærligheten, jeg forstår fascinasjonen og interessen og det i seg selv er jo et vitnesbyrd om en historie som virkelig får til det den prøver på.

Videre elsker jeg alle karakterene (utenom Kent som jeg ikke klarer å få meg til og like særlig mye, selv om han bedrer seg betraktelig på slutten) og da også rotten (kuleste rotta i noe popkulturelt siden Remy i Ratatouille), jeg elsker humoren og jeg elsker hvordan det samtidig er et alvor der og et tydelig samfunnskritisk stikk som får en til å tenke. Dessuten er det tidvis uendelig trist, men den måten trist som også betyr at det er innmari vakkert. Pixar-trist med andre ord og det er noe av det fineste en bok kan være. Så ja, jeg elsket, elsket, ELSKET denne boka fra ende til annen!

Terningkast 6 og her kommer et utvalg sitater (egentlig skulle jeg gjerne sitert langt mer, men dette er jo et lite utvalg):

«Gafflar. Knivar. Skedar.

I den ordningen.

Britt-Marie är sannerligen inte en sådan som dömer andra människor, inte alls, men ingen civiliserad person skulle väl ändå komme på tanken att organisera besticken i en kökslåda på något annat sät än det? Britt-Marie dömer ingen, inte alls, men vi är väl inte djur heller?»

*

«Britt-Maries första kontakt med fotbollen i Borg är att hon får den väldigt hårt i huvudet.»

*

«Britt-Marie har alltid tyckt om teater, för hun tycker om att skådespelarna får applåder i slutet för att de har låtsats. Kents hjärtattack och rösten på den unga och vackra som ringde och berättade berövade Britt-Marie på chansen att få förtsätta göra det. Man kan inte förtsätta låtsas att någon inte finns när hon talar i telefon. Så Britt-Marie lämnade sjukusrummet med en skjorta som luktade parfym och ett hjärta som brast. Man får inga blombuketter för det.»

*

«Sädan hämtar hon andfådd en handduk i sin väska. Släcker lampan i kökstaket. Sätter sig på en av de två träpallarna i mörkret och gråter ner i handduken.

Hon vill inte gråta på golvet. Det kan bli fläckar.»

*

«Det är kanske lättare att vara optimist om man aldrig behöver städa upp röran efteråt.»

*
«Ibland är det lättare att leva med att inte veta vem man är om man åtminstone vet var man är det.»

*

«Så hon gjorde hans drömmar til sina. Hans liv till sitt. För att hon var bra på det, och människor vill göra saker de är bra på. Vi vill att någon ska veta att vi är där. Att det ska spela roll.»

 

 

<3

2 kommentarer
    1. Jeg har fortsatt ikke lest noe av Fredrik Backman, men jeg skjønner jo at det bør jeg en eller annen gang gjøre. Mange fine utdrag her, altså!

    Legg igjen en kommentar

    Obligatoriske felt er merket med *

    Takk for at du engasjerer deg i denne bloggen.
    Unngå personangrep og sjikane og prøv å holde en hyggelig tone selv om du skulle være uenig med noen.
    Husk at du er juridisk ansvarlig for alt du skriver på nett.

Siste innlegg